Take me home

Hemma. Trött. Jag och Sara hade ju anmält oss till Strip-aerobics idag. Men precis när vi skulle gå in i träningssalen ser vi en reporter med kamera, och får höra att VLT är där för att fotografera hela passet. Så vi gick därifrån illa kvickt, och anmälde oss till Bodypump istället. Phew. Lika bra. Vi får gå nästa vecka istället :P Och det var såå skönt med Bodypump... man blir verkligen helt slut i kroppen. Idag var det en manlig tränare som ledde passet, tidigare (iaf när jag har varit där) har det bara varit tjejer. Men jag tyckte att han var hur bra som helst. Imorgon blir det en vilodag, och på torsdag ska jag försöka pallra mig iväg till gymmet igen för lite styrketräning. Känns bra. Och det är ju fruktansvärt roligt... när man väl tar sig dit, liksom.

Nu tror jag att jag ska borsta tänderna. Sen lägga mig i sängen och läsa vidare i Tibet - my story av Jetsun Pema (Dalai Lamas syster). Det är en bra bok. Men den gör mig samtidigt ledsen. Jag tänker tillbaka på när vi var på det tibetanska barnhemmet, och det är en sån konstig känsla. Hade inte förväntat mig att det skulle påverka mig så mkt.. Jag tänker på de små barnen varje dag. Många av dem har varit med om så mycket hemska saker, och det gör mig så ledsen. Vi lever väldigt skyddat här hemma i Sverige. Innan resan till Dharamsala hade jag ingen aning..
Och plötsligt är det väldigt mycket som känns så otroligt oviktigt. Ibland känns det verkligen som att vi här i västvärlden prioriterar helt fel saker. Det känns som att vi är fel ute på nåt sätt.
Och det är därför jag känner att jag måste åka tillbaka till Himalaya.

Oj vad djupt det blev. Men det är bara för att jag menar det.

Godnatt.