Julen börjaaaar....... nu.

Igår hade jag en dålig dag/kväll, så jag bestämde mig för att bara vara hemma. Jag kollade på Pirates of the Caribbean på tv och målade lite. Sen gick jag och la mig ganska tidigt.

Ikväll är det julfest på Stallmästaregården i Sthlm med jobbet. Jag hoppas det blir roligt.. Jag känner ju verkligen ingen på de andra kontoren.. hoppas de är snälla. Jag, Sara och Sofia ska få sova hos Saras kompis i Sundbyberg efteråt, för imorgon ska vi till Skansen på julmarknad. Oh det ska bli myyys. Får se om jag lyckas hitta några julklappar kanske.

Nu ska jag hoppa in i duschen.

Henriette - Husmusen 0-1

Ja vid det här laget så tror jag de flesta har hört den stora nyheten att jag har en liten inneboende i min lägenhet. En mus närmare bestämt. Nu är ju detta ganska äckligt, så jag tänkte att jag skulle försöka bli av med den. Problemet med sånt här är att jag kan fan inte hantera det! Jag klarar inte av tanken på att en mus skulle kunna döda mig i sömnen, för ja, det är precis vad jag tänker att den ska göra. Den enkla lösningen vore att dra in det tunga artilleriet (dvs min hyresvärd) på en gång och låta honom ta tag i det. Men! Här griper min "jag kan själv"-ådra in och säger åt mig att ta tag i skiten själv. Så jag gick och köpte en musfälla. Ni vet, den varianten som bara fångar in musen utan att döda den. För det enda jag kan tänka mig som är värre än en mus i köket är en död, mosad mus i köket. Dessutom känns det ju onödigt att döda stackaren, han kan få bo i skogen men fan inte i mitt hus.

Inatt då så vaknade jag av ett gediget krafsande. "Mwahahahahha!" tänkte jag då, nu hade den lille jäveln åkt in i fällan. Men tji fick jag när jag vaknade igen imorse av ett helt annat ljud i diskhon. "Vad i helvete" tänkte jag nu istället och klev upp ur sängen, bara för att finna sattyget bakom microvågsugnen. Jag beväpnade mig med en hink och en avloppsrensare, sen utkämpades en inte helt jämn match som slutade med att musen hoppade upp under köksskåpen och försvann in i ett hål. Och sen när kan möss hoppa anyway?! Det var fan det fånigaste jag varit med om, hade totalt inte räknat med det när jag la upp min krigsstrategi.

Nu ligger den väl och trycker nånstans och väntar på att jag ska dra hemifrån så den kan festa till det. Jag har flyttat på musfällan och proppat den full med god ost och lite kexsmulor. Om jag var mus skulle jag gå in i buren direkt! Och det är fan bäst för den att den gör som jag säger... för får jag inte fatt på musen så tar jag hjälp av min hyresvärd, och då blir det nog på med hårdhandskarna..

Lilla mus.. This is a game you cannot win. Så gör dig själv en tjänst och ge upp så klarar du dig med livet i behåll!

Tashi Delek

Nu har jag (till slut) läst ut My Tibet, av Jetsun Pema. Det tog ett tag.. dels är jag inte en så flitig läsare (men jag försöker bättra mig, det är ju så roligt att läsa böcker), sen så kände jag att jag ville låta det ta tid också. Det är en ganska invecklad och rörig bok att läsa, mest pga alla tibetanska namn som liknar varann och det är svårt att hålla isär olika personer. Oh well. Nu har jag läst den! Jag kan verkligen rekommendera den, om inte annat för att folk ska bli medvetna om situationen i Tibet.

Jag vet att det sker mycket hemskheter runt om i världen. Jag har alltid tyckt att det är för jävligt, men inte förrän jag var i Dharamsala kände jag att det är på riktigt. Här i Sverige är vi så långt borta från allt. Aldrig förut har jag känt mig omgiven av så mycket kärlek som när jag var där.. trots att jag inte kände en enda människa där förutom mina resekamrater. Och detta upplevde jag alltså på en plats där de flesta invånarna är flyktingar som i många fall har varit tvungna att skiljas från både vänner och familj. Aldrig har jag känt mig så hoppfull som när jag och Maj-Britt satt mitt bland hundratals tibetanska munkar och nunnor för att lyssna till Dalai Lama. Och att stå upp tillsammans med dem för att höra dem sjunga sin nationalsång (som är förbjuden i Tibet) var bland det mäktigaste jag varit med om. Jag förstod såklart inte ett enda ord, men det behövdes inte..

Vad jag vill komma fram till vet jag inte riktigt, jag blir bara väldigt nostalgisk. Jag och Maj-Britt satt där som packade sillar bland tibetanerna... En gammal tibetansk munk blev lite trött och lutade sig mot min axel.. Och en ännu äldre dam reste sig upp och försökte övertyga mig om att jag skulle ta hennes sittplats så jag kunde se bättre.. Aw. Det kändes som att jag var omgiven av vänner.

Det känns verkligen som att jag skulle vara lycklig för resten av mitt liv om jag fick jobba med barnen på TCV. Dagen vi besökte barnen är nog banne mig den finaste i mitt liv. När den lilla tibetanska pojken tog min hand och i ilfart drog mig upp på övervåningen för att visa deras lilla sovsal, och vilken säng som var hans. Att se glädjen i deras stora bruna ögon var det bästa. Jag skulle ge allt och lite till för dem. And I will. Lita på att jag ska.

För bara 150kr/månad kan du också ge ett barn i Tibet möjlighet till att gå i skola. En fin gåva, tycker jag. Läs mer på http://www.tibet-school.org/swe/index.asp .

Farewell to pasts, to sorrows chained

Fick visst lite tid över här hemma innan jag behöver åka till jobbet. Jag städade hela kvällen igår så nu är det mysfint i min lägenhet igen. Ser att det är snö ute också... I don't mind. Julkänslan börjar smyga sig på, snart får man börja pynta.

Igår fick jag akupunktur. Hade ont i huvudet på morgonen igår när jag vaknade, men bestämde mig för att inte ta smärtstillande förrän efter jag hade varit på akupunkturen... Och se på fan, när jag gick därifrån hade huvudvärken försvunnit :) Jag kände mig ganska trött, men det var verkligen såååå skönt att slippa ha ont i huvudet för en gångs skull. Det här ska nog kunna bli bra.. ska dit två gånger i veckan ett tag framöver.

Åt lunch med Jessica igår också, det var jättetrevligt att träffa henne igen.

Nu är det iaf dags att åka till jobbet. Ännu en spännande dag alltså. Hatar den här s.k. "finanskrisen".

Still far from shores I've yet to reach

Oj vilken produktiv dag jag har haft. Eller inte. Känns inte som att jag gjort nåt vettigt idag. Har varit lugnt på jobbet, närapå sömnvarning i kassan. Sen har jag tvättat kläder, det var banne mig på tiden. Och så har jag gosat med mammas katter som bor hos mig hela denna vecka. De är söta men håriga. Och galopperar runt i lägenheten när jag vill sova. Jag gav dem lite smaskig makrill i tomatsås, som de dessvärre ratade. Bah. Tur för dem att de är söta som sagt.

Igår uppsökte jag läkare (igen) för min ständiga huvudvärk! Jag har tröttnat på att konsumera minst ett paket Alvedon (Treo, Ibumetin, Ipren, Voltaren, Bamyl, Diklofenak Ratiopharm, Eeze, Eox... ja you name it I've tried it) i veckan, och att ha huvudvärk varenda jävla dag. Jaa jag har ju såklart varit hos läkaren förut angående detta problem, men standardlösningen har alltid varit att remittera mig till en sjukgymnast som lägger på en värmekudde på nacken i en kvart sen får jag betala 100 spänn och gå hem. Och nej, det har ju då inte hjälpt. I över två års tid har jag dessutom betalat typ 7000kr om året för att få hjälp hos en kiropraktor. Även det utan resultat (fast jag märker att det blir ännu värre om jag inte går dit, därav mina regelbundna besök). Men nu tyckte läkaren att jag ska prova akupunktur istället, vilket jag tycker låter bra. Har testat det förut för några år sen, men höll inte på tillräckligt länge för att jag skulle märka något direkt resultat. Men jag tror faktiskt att det skulle kunna hjälpa. I hope. Läkaren sa även åt mig att jag absolut inte bör jobba så mycket som jag gör. Vilket jag redan vet, men jag har inte tänkt att göra nåt åt det just nu.

Har dessutom hittat två utbildningar till som jag vill söka! Genom Röda Korsets Folkhögskola. Världens Unga heter den ena kursen, då läser man en del i Zambia. Sen finns det en annan kurs som heter Rättvis Handel, där man får välja om man vill åka till Sri Lanka eller Nepal. Nepal vore hur häftigt som helst.

Nu ska jag sova.

Be there 2 o 'clock by the fountain down the road.

Minns ni den här killen? Ja, han kom nyss in på jobbet igen... Gaaahhh.

Kille: Bonjouuuur, ca va?
Jag: Bonjour, ca va bien.
Kille: Åååhh du börja bli riktig bra på franska. Kommer du ihåg min fråga till dig?
Jag: Eeehh nej det gör jag tyvärr inte.
Kille: Jo jag undra hur jag göra för att bli din kompis, du skulle ge mig svar idag.
Jag: Jaha, jo ja just hehe... nej men alltså det är nog ingen bra idé.
Kille: Joo men jag behöva lära mig lite svensk kultur!
Jag: Heh jaha nej men jag kan nog inte hjälpa dig tyvärr.
Kille: Okej... men.. om tio år då kanske?
Jag: Ja.. kanske.
Kille: Du ska veta jag är tålmodig! Jag vänta 20-30 år på dig!
Jag: Ja men vi hörs då... au revoir!

Man skulle kunna tycka att det är lite charmigt. Men det är det inte. Sist han var här var ju också på en måndag, så jag ska nog hålla mig lite i skymundan alla måndagar framöver. I trettio år.

Spread my wings and fly away

De senaste dagarna har det varit mer dött än vanligt på jobbet (jääävla finanskris) så jag har ägnat mig åt framtiden istället. Har dammsugit internet i jakt på utbildningar/jobb/whatever som ligger i princip överallt utom i Sverige. Jag har hittat två utbildningar som verkar väldigt lockande. Den ena är Utvecklingsstudier i Hoi An, Vietnam och den andra är Fred- och Konfliktstudier i Pondicherry, Indien. Båda är på 10 veckor i utlandet och en tid hemma i Sverige. Hela kalaset kostar 39000kr inkl boende på hotell samt frukost och lunch. Jag är sååå sugen. Fortfarande känner jag att jag vill satsa på nån slags utbildning inom Mänskliga rättigheter/Biståndsarbete eller liknande.. men det finns ju så himla mycket att välja på. Svårt är det. Jag vill iaf gärna studera en del utomlands, just nu känner jag att den där kursen i Vietnam är väldigt lockande.

Ja, nu har jag ju då inte 39000kr att lägga på en utbildning, eller nåt annat heller för den delen. Vilket leder mig till nästa sak... Norge! Det känns mer och mer som att jag kommer att åka dit för att jobba och spara ihop pengar. Alicia och Dan vill också åka (förutom Sara&Sofia) så jag behöver nog inte åka själv. Behöver bara hitta jobb.. och boende.

Just nu känner jag bara att jag inte kan åka fort nog, jag vill helst vara där typ igår. Fast sen får jag massiv ångest av tanken på att skiljas från min fina (åh så fina) lägenhet och behöva magasinera mina saker :S Jag älskar min lägenhet. Och eftersom jag bor som jag gör är det inte aktuellt att hyra ut den i andra hand. Men.. jag antar att det får vara värt det. Jag kan inte stanna här när jag inte är nöjd, jag vill ut och se världen! Jag vill skaffa vänner i världens alla hörn, jag vill lära mig en massa konstiga språk och jag vill träffa mitt fadderbarn.

Sen kanske jag hamnar i Västerås till slut ändå. Men då ska det vara för att jag har bestämt att jag vill bo här. Inte för att jag inte vågar prova något annat. Sen tror jag ändå att Dharamsala är paradiset på jorden..

Stuck at work.

Nu är jag väl ingen poesi-person direkt, men det här var banne mig bland det finaste jag nånsin har läst. Jag sitter här och slösurfar lite bland poeterna, såhär på fredagkvällen när ingen vill komma och växla pengar.

The Quiet World
by Jeffrey McDaniel

In an effort to get people to look
into each other’s eyes more,
and also to appease the mutes,
the government has decided
to allot each person exactly one hundred
and sixty-seven words, per day.

When the phone rings, I put it to my ear
without saying hello. In the restaurant
I point at chicken noodle soup.
I am adjusting well to the new way.

Late at night, I call my long distance lover,
proudly say I only used fifty-nine today.
I saved the rest for you.

When she doesn’t respond,
I know she’s used up all her words,
so I slowly whisper I love you
thirty-two and a third times.
After that, we just sit on the line
and listen to each other breathe.