Observation

Jag kan (gladeligen?) rapportera att min besöksstatistik har i princip fördubblats sen jag började må lite dåligt. Har inte bestämt mig för hur jag ska tolka det än. Fortsätter det i den här takten är jag snart större än Blondinbella.

Än finns det tusentals tårar kvar

Det är mycket som händer nu. Jag har varit fullbokad hela veckan. I måndags tog jag, Sara och Sofia en tur ut till Ikea och Ica Maxi. I vanlig ordning kom vi inte hem förrän efter kl 22.. haha. I tisdags tvättade jag lite kläder och pysslade här hemma. Har köpt nya gardiner, kuddar och hylla. Och gick till frisören och klippte mig lite. Känns fint att jag redan har bränt min lön på tröstshopping. Ja sen igår iaf så var Billie hemma hos mig, vi kollade på Lexx. Bästa science fiction serien ever, jag älskar att den anspelar på sex precis hela tiden. 790 (seven-ninety), det otroligt dryga robothuvudet, är min idol. Så fort man tycker att serien har freakat ur totalt (vilket den iofs gör redan från början) så kommer alltid en intressant twist som gör det hela ännu mer sjukt än det var från början. Love it. Idag har jag fikat med Madde, Maria joinade också senare, och hennes Simon kom med en stund.

Imorgon efter jobbet ska jag jobba på Pluto. Halloween.. jag ska klä ut mig lite lätt, om jag hittar utklädnad dvs. Sen på lördag ska jag först hem till mormor och fika, sen hem till Sofia på födelsedagsfest.. och sen vidare till Kåren för Halloweenfest. Jag ska klä ut mig då med. Det ska bli roligt.

På söndag till måndag åker jag på kryssning med casinot. Årets storfest blir på Silja Galaxy. Ja.

And that's that.

Satan vad ont det gör

Fredag: Jobb som vanligt. Ovanligt fartfylld dag om jag inte minns fel. Efter jobbet drog vi (jag, Sara, Sofia och Mirjel) till Bmb för att äta tacobuffé. Lite besvikna blev vi när vi fick höra att maten redan var slut. Så vi gick till Strike istället där vi hade bokat in bowling kl 20. Vi bokade om vår bana till 22 och beställde in mat istället. Det var den tråkigaste hamburgertallriken jag nånsin ätit. Inte värt 125 spänn alls. Jaja sen iaf så satt vi där ett tag och drack vin innan det var dags att börja bowla. Det blev en spännande match som såklart slutade med att jag vann, tjoho! Sen iaf så drog vi vidare till Bmb, och var där resten av kvällen. And that's that.

Lördag: Jag hade sett fram emot sovmorgon, men dagen till ära bedrivs det agility på Arosvallen. Så jag blev väckt vid åttatiden av skällande hundar och högtalarutrop. Ville dö lite. Åkte ner på stan och köpte skor, bara för att tröstshopping är en allmänt vedertagen metod vid depressioner. Mådde inte bättre dock. Gick till jobbet och tog över efter Sofia som behövde hinna med ett tåg. Sen åkte jag hem till mamma och hämtade bilen eftersom jag skulle jobba i Ludvika på kvällen. Hann med en timmes powernap innan det var dags att bege sig till jobbet. Jag hann dessutom med att skära upp mitt pekfinger så att det sprutade blod. Hade bara Muminplåster av plast hemma som jag fick linda runt hela fingret. Det hela resulterade sen i att jag varken kunde skära marker eller ge ut kort ordentligt under kvällen, måste ha sett lustigt ut. Korten flög liksom över hela bordet, verkligen proffessionellt. Tur att folk är så dräggfulla så de inte märker nåt. Jaja..vädret var ju inte det bästa när jag skulle köra; det var kolsvart ute och blåste som satan. Riktigt obehagligt var det, jag höll på att köra ihjäl en hare. Det var som vanligt trevligt att jobba på Trädgården, förutom en jävla idiot till kille som var så äcklig och vidrig och gick runt och skrek "knulla alla brudar!" osv. Men det söta yrvädret Sara kom förbi och fick mig på bra humör igen, hon är verkligen ett riktigt energiknippe. Till slut var det dags att åka hem, jag var trött som attan och nu hade det dessutom börjat regna. Bilen fick vattenplaning fler än en gång och jag ville bara hem. Kom hem levande till slut.

Söndag: Hade sett fram emot sovmorgon igen. Tydligen så pågår den jävla agilityn hela helgen så jag blev återigen väckt av hundskall och högtalarutrop. Har nu världens migrän och vill dö lite. Dessutom har brandvarnaren börjat tjuta, jag tror den behöver ett nytt batteri. Så jag måste åka ner på stan och fixa det. Har ingen aning om hur man gör. Det kommer troligtvis resultera i att jag antingen kopplar ur brandvarnaren av misstag, eller aktiverar den och sen inte kan stänga av oljudet. Just my luck.

Never Give Up

"No matter what is going on
never give up
develop the heart
too much energy in your country
is spent developing the mind
instead of the heart.
Be compassionate
not just to your friends,
but to everyone.
Be compassionate.
Work for peace in your
heart and in the world
work for peace and I say again
never give up
no matter what is happening
no matter what is
going on around you
never give up."

H.H. The XIVth Dalai Lama

You were the rain, you were the sun

Jag ska försöka att inte göra det här till ännu ett deprimerande inlägg, men vi vet ju hur det tenderar att bli. Jag framstår nog som den mest gnälliga/tragiska/sorgliga person i världen många gånger. Ledsen för det. Att skriva i bloggen har blivit ett sätt för mig att bearbeta jobbiga saker. Jag önskar att jag hade lika lätt att prata om mina känslor som att skriva om dem. Jag brukar mest tappa bort mig i hysteriskt gråtande, så det blir liksom lite mer lättförståeligt i skrift. Anyway.

När jag vaknade imorse upptäckte jag att mitt gråtande från kvällen innan hade resulterat i århundradets huvudvärk. Jag kunde helt enkelt inte ta mig upp ur sängen. Det var bara att acceptera läget och försöka sova en stund till. Åkte till jobbet fram emot eftermiddagen. Efter jobbet gick jag till Gränden för att fika med Madde, vilket var trevligt som alltid. Vi pratade Halloween.

Imorgon ska jag och tjejerna på jobbet gå och bowla på Strike. Ska bli intressant att se vem som vinner det hela, eftersom vi alla med största sannolikhet är lika dåliga. Ja, roligt ska det bli iallafall. Vi ska äta en bit mat också nånstans.

Jaa jag vetefan hur jag ska ta mig igenom den här skiten men en vacker dag ska jag väl förhoppningsvis kunna konstatera att jag är lycklig. Jag visste att det var klokt av mig att köpa en väggbonad med Dalai Lamas Never Give Up- tal när jag var i Dharamsala. Kände på mig att jag skulle behöva de orden en dag.

Somehow I always end up falling over me

Ja vad ska jag säga.. Allt är verkligen upp och ner just nu. Vissa dagar känns okej, andra dagar (som idag) är jag bara ledsen och vill ligga hemma i sängen och må dåligt. Men tydligen så överlever ju folk sånt här hela tiden, så vi borde väl klara det vi med.
Jag försöker att peppa mig själv och tänka positivt, men ibland känns det så svårt. Jag fastnar i mina negativa tankegångar och blir bara ledsen och orkeslös. Och det känns som att det går ut över mina kollegor och kompisar. Jag har så lätt för att bara dra mig undan, men jag försöker att låta bli. Det är svårt.

Ja jag vet inte. Jag har inte lust med nåt. Vill bara att tiden ska gå och att allt ska kännas bättre.

Oh no you didn't

Här sitter man och tycker att det är lite småtrevligt att man har börjat bonda med en kund som kommer in lite då och då. Vi brukar prata lite franska med varann (det lilla jag fortfarande minns då). Men nej, då ska han komma och och förstöra vår fina relation med att stöta på mig.

Kund: Får jag fråga en sak?
Jag: Jaa det får du väl...?
Kund: Hur jag göra för att bli din kompis?
Jag: Eh, oj.. hehe, ja jag vet inte riktigt.
Kund: Jag vill bli din kompis.
Jag: Eh.. ja jag får fundera lite på det! Heh..
Kund: Ja du fundera till nästa gång jag kommer! Jag ska kämpa så jag blir din kompis!
Jag: Ehh ja okej, här är dina pengar... Au revoir!

Ja men fint! Tack som fan för den! Nu blir jag ju tvungen att springa ner och gömma mig i trappen varenda jävla gång han kommer hit. Gaaaaahhhhh det här blir en lång måndag.