Hej igen. Det var ett tag sen sist.. det tycks vara så nuförtiden. Så jag varnar er redan nu, det finns en risk att detta blir ett långt inlägg. Jag har väl inte direkt tröttnat på min blogg, och jag har dessvärre inte grejat så mkt med min hemsida heller. Det blir bara liksom inte av. Jag antar att jag inte bloggar för att jag gör typ samma sak varenda dag; jobbar-tränar/städar-sover. Och mina funderingar däremellan är för djupa/personliga för att dela här :P Jaa fan det är mycket funderande nuförtiden. Vad ska det bli av mig egentligen? Det känns som att jag slösar bort hela mitt liv på facebook. Jag vill en jäkla massa saker, men jag ser inte hur jag kommer närmare någon av dem. Bajs. Frustration, irritation och en del höstdepp.
Jag håller på att läsa en bok som heter My Tibet av Jetsun Pema, Dalai Lamas syster. Jag påbörjade den redan i Indien, men jag har alltid så svårt att komma till ro och läsa när jag är hemma. Det kan förklara också varför jag har lånat om Shantaram nu för typ tredje gången och fortfarande bara läst typ 60 sidor... Jaja, hursomhelst. Jag tog med mig boken till jobbet för att ha något att läsa på lunchen iallafall. Usch jag blir så ledsen när jag läser den. Den handlar om Jetsun Pema och hennes arbete med de tibetanska flyktingbarnen, och hur hon åker tillbaka till Tibet efter att ha varit i Indien flera år. Jag blir så arg och ledsen över att vi, resten av världen, bara kan se på medan det som sker i Tibet faktiskt är folkmord. Eller ja... se på? Det hemskaste är ju nästan att vi inte har en jävla aning om vad som händer. Nyheterna vi läser om här handlar ju mer om Linda Rosing och Melodifestivalen än saker som faktiskt betyder nåt. Vår tillvaro är så otroligt ytlig. Kan vi inte bara göra nåt som spelar roll istället? Fan. Ibland blir jag så ledsen så jag bara vill ställa mig och skrika/sparka sönder nåt/gråta hysteriskt. Jag blir arg på mig själv för att jag är en del av allt det jag inte gillar. Vadfan, sluta köpa skor och ge pengarna till välgörenhet istället. Jag lever nog inte som jag lär... tyvärr. Jag önskar att jag inte blev lyckligare av ett par skor. Jag önskar att jag en gång ska känna att jag faktiskt gör någon skillnad här i världen. Istället för att bara lägga krokben för mig själv.
Nu blev jag sådär djup igen som jag sa att jag inte skulle bli. Så vi byter samtalsämne. I lördags var det födelsedagsfest hos Fredly som har fyllt 40. Vi började med fest hemma hos honom innan vi drog vidare ner på stan. Fredly hade anordnat tipspromenad, jag vann (såklart, även fast jag tycker att det är lite jobbigt att vinna för då måste man alltid ställa upp på nåt annat och jag är hellre lite anonym). Ja sen drog vi till Pluto, men de flesta drog vidare till Bmb sen. Det var ganska trevligt, jag trivs ju väldigt bra med mina kollegor (som jag iofs ser mer som mina vänner än kollegor). Men det var längesen jag hade en riktigt rolig utekväll... Det brukar mest bli: "ja det var ju trevligt", till skillnad från de kvällar man har sjukt kul och aldrig vill gå hem. När man dansar typ hela natten och fötterna gör sååå ont men man kan ändå inte sluta dansa. En sån kväll vill jag ha.
Nä vadfan screw this, jag går och lägger mig istället. Imorgon är en ny dag. Efter jobbet ska jag, Sara och Sofia gå hem till mig och kolla på NileCity och äta äppelpaj. Mys.
No comments:
Post a Comment