Ett skönlitterärt mästerverk

Jag tycks ha varit lite dålig på att blogga på sistone. Jag skyller det hela på dålig inspiration, plus att jag helt enkelt inte lever ett särskilt spännande liv. Dessutom jobbar jag mer och mer på min hemsida som förhoppningsvis ska bli färdig snart. Om någon känner till en bloggtjänst som man kan integrera på sin hemsida får ni hemskt gärna hojta till. Bloggverktyget som följde med min domän verkar vara tämligen värdelöst.

Idag har jag lagat soppa. Jag tänker äta den resten av veckan, till lunch och middag. Det är lite av en detox-soppa egentligen (fast jag vet inte om den är det längre, jag gjorde om receptet lite), och det är typ tänkt att man ska ersätta alla måltider med den under en vecka för att "rensa ur" kroppen. Screw that, tänkte jag. Jag gör det för att jag är pank och soppa är asbillig mat. Sen om jag blir lite detoxad på köpet är ju det asbra. Men jag tänker fortfarande äta ordentlig frukost. Frukosten är banne mig helig.

En sak som jag ofta tänker på under mina jobbdagar, är hur en del människor är så himla otrevliga till sättet. De tänker säkert inte på det själva, för de är så vana vid att inte le eller försöka vara trevlig. Konstigt tycker jag. Det måste vara jobbigt att gå runt och vara tjurig hela tiden. Det här scenariot t.ex. är ju ett klassiskt exempel som inträffar ett antal ggr varje dag:
Kund kommer in genom dörren.
Jag: Hej hej!
Kund går fram till kassan utan att varken säga ett ord eller ens möta blicken.
Kund börjar därpå gräva fram pengar ur plånboken, skjuter sedan fram dem under glaset.
Kund: Euro.
Jag: Då får du XXX Euro för XXX kr, blir det bra?
Kund: M.
Jag: Vill du ha lite blandade sedlar?
Kund: Spelar ingen roll.
Jag räknar upp pengarna för kunden, varefter man förväntar sig nån slags bekräftelse, typ "OK", "Tack", "Det blir bra" eller vadfan som helst. Kund säger självklart ingenting.
Jag: Vill du ha en plastficka till?
Kund: Nä. Bra.
Kund lämnar lokalen, utan att ha mött min blick en enda gång.
Jag förstår att alla har dåliga dagar. Men vissa verkar alltid ha dåliga dagar. Orka. Jag försöker att alltid vara trevlig mot folk som sitter i kassan, för jag vet själv hur glad man kan bli bara av att nån säger hej på ett extra trevligt sätt. Man får tillbaka det man sänder ut, iallafall för det mesta. Kommer det en såndär person som inte ens tittar på en så är det inte alltid så lätt att fortsätta vara trevlig. Just a thought.

En sak som har ockuperat min hjärna ett tag är tanken på att skaffa hund. Jag sitter hela dagarna på jobbet och tittar på hundar, läser om hundar, tänker på hundar, osv. Hela min själ längtar efter en hund. Jag saknar den villkorslösa kärleken, att alltid ha någon som finns vid ens sida, no matter what. Som en bästa vän. Man behöver bara titta in i ögonen för att veta precis hur den andra mår. Jag vet att jag aldrig kommer att sluta sakna Bessie. Hon kommer nog alltid att vara min bästa vän. Men alla hundar har ju en egen personlighet, och jag känner mig liksom redo att lära känna en ny kompis. Samtidigt så vet jag att det inte finns plats för en hund i mitt liv just nu. Jag bor för litet, vill ut och resa i världen, kan inte ta ledigt från mitt jobb och har helt enkelt inte tid att ge en hund den tid och uppmärksamhet den behöver, speciellt inte en valp. Och jag är så jävla rädd att jag ska göra om samma misstag en gång till, och förlora min bästa vän. Så... vovve får vänta ett tag till.

Annars så letar jag lite utbildningar och fortsätter att drömma om utlandsresor. Just nu känner jag mig nog ändå rätt säker på att jag vill jobba med bistånd och mänskliga rättigheter. Jag tror att det skulle passa mig. Jag vill gärna utbilda mig och jobba med barn som har det svårt i världen. Självklart så känner jag lite extra engagemang över att jobba med barn i Indien. Eller kanske Tibet.. Asien iallafall. Jag intalar mig själv att jag ska samla ihop pengar och lämna Sverige för flera månader i Dharamsala, och kanske få jobba på TCV (Tibetan Children's Village). Eller lära ut engelska till tibetanska munkar :) Jag blev ju ändå tillfrågad av en munk när jag var där, så helt omöjligt kan det inte vara. Fast jag är lite rädd över att åka helt själv, så det finaste vore ju om någon skulle följa med mig. Annars skulle jag väl antagligen gå bort mig nånstans i Indien. Usch så besvärligt.

Idag skulle jag ha varit på möte i Stockholm. Precis som senast hade jag fixat ledigt från jobbet och köpt tågbiljetter. I samma sekund som jag gick från jobbet fick jag dock veta att jag inte behövdes på mötet. Hm, det kändes lite dumt. Men jag stannade på jobbet då, för att inte förlora för mkt av min lön. Förutseende som jag är, hade jag köpt ombokningsbara biljetter, men nu har jag 200kr innestående hos SJ som jag bara kan använda till en ny resa. Känns ju lite onödigt, det är 200kr som jag isåfall hellre hade lagt på nåt annat. Bara för att jag har två jobb betyder det inte att jag har en massa cash. Men men, what to do. Jag har ju som sagt lagat soppa för hela veckan, så mat har jag iallafall. Tjoho.

Igår var jag, Marcus, Timmy och Alina i (på?) Heron City. Vi bowlade, åt god mat och såg Wall-E på bio. Sötaste filmen på länge. Jag vill också ha en egen robot. Sen så kom jag typ sist i bowling, men jag blev inte direkt förvånad. Jag är inte så bra på att sikta osv.

Jaaa fan sen så har ju bilen blivit kallad till besiktning också. Men nu har den, passande nog, bestämt sig för att börja läcka olja. Den lämnar lite pölar här och var. Så nu har jag väl typ bestämt mig för att strunta i besiktningen (varför betala 300 spänn när den most likely ändå inte kommer att gå igenom? Jag har ändå inte råd att laga den). Jag funderade på om jag skulle lämna in den till skroten och få skrotpremie men tydligen så är de pengarna slut (wtf?) så man får ingen ersättning längre. Sååå jag vetefan vad jag ska göra med min fina lilla Silverpil. Men men, jag tänkte att jag skulle försöka vara utan bil så gott det går. Sen kanske spara ihop till en bil efter min USA-resa nästa år. För som det känns nu så vill jag lägga undan så mkt jag kan till resan med Billie, Carin och Malou. Det ska bli så himla roligt.


Sådärja. Nu tycker jag att jag mer än väl har made up for min tid av icke-bloggande. Håll till godo och grattis som fan om du orkat läsa ända hit.