Hej Sverige, tråkigt att se dig igen.
Nu är jag hemma i den grå massan. I o-spännande Sverige. Där man kör på rätt sida av vägen och allt är så lugnt och fint. Där man sitter i bussen, inte på den. Här går det inga kor på vägarna. Och det ligger inte små färgglada tempel i varje litet gathörn heller.
Men Sverige är ju fint på sitt sätt. En sak som är ganska trevlig är ju att luften är väldigt ren här, om man jämför med Delhi. Och här finns några saker som inte riktigt verkar ha slagit igenom i Indien; toalettpapper, vägräcken och varmvatten för att nämna några saker. Och sånt är ju trevligt.
Men jag vill tillbaka. Eller egentligen så ville jag aldrig åka hem. Självklart så saknade jag ju alla vänner osv här hemma. Och vissa bekvämligheter (som att kunna dricka kranvatten och äta färska grönsaker) har jag ju också saknat. Men det kändes liksom inte riktigt som att jag var färdig med Indien när vi åkte hem. Jag hade precis börjat vänja mig vid landet och dess små egenheter. Och då skulle jag helt plötsligt åka hem. Ah, den ångesten som infann sig när planet lyfte från Delhi.. Jag var liksom inte redo. Och jag insåg hur mkt som hade hänt med mig under dessa tre veckor, och hur bra jag mådde. Nu när jag är hemma känns det ganska tomt. Indien känns väldigt avlägset. Nu ska man tillbaka till verkligheten. Blah.
Men jag får väl spara ihop pengar så jag kan åka tillbaka. Jag vill åka på nästa års Uprising Day, det är 50års-jubileum. Så det blir nog häftigt. Men jag vill inte åka själv, så jag behöver resesällskap. Who wants to come with me?
Och ja, jag ska skriva ett ordentligt inlägg om resan.. snart. Det kommer att bli sjukt långt. Men jag har iallafall blivit uppraggad av en tibetansk munk, varit med i Indisk TV, samt blivit välsignad av Karmapa - tredje högsta ledaren efter Dalai Lama.
1 comment:
Oh, det där låter verkligen härligt! Jag är så avundsjuk! Jag har tillbringat dagen med att skriva svår matte-tenta, så för mig är det verkligen grått.
Post a Comment